Sista dagen

Sitter på hotellet och väntar på taxin som skall ta mig till Soekurno-Hatta flygplatsen. Igår lovade jag all lägga upp några bilder. Här kommer de.

Den första är på ett stim pirajor.

Nästa är på mig och Thomas inne i en undervattenstunnel. Som det framgår av bilden är vi på ett gott humör.

Väcktes inatt (kl 3) av ett sms. Panik på hemmaplan. Filips gympadojor var för små och jag måste köpa nya med mig hem. Uppdraget numera slutfört. Annars är allt gott och jag ser fram mot ca 18 timmar i en trång flygstol.

Selamat tinggal

8 november

Sista dagen på skatten. Vi hade avrapporteringsmöte med några höga chefer. Hoppas det gick bra.

Efter mötet skulle Imanul och August ut oss på en rundtur. De frågade vart vi ville åka. Eftersom Jakarta är en kuststad och vi inte sett skymten av något vatten ville vi åka till havet. Efter en timmes färd, hela tiden inne i stan, kom vi fram till ett stort rekreationsområde. Vi började med lunch. Det dukades fram massor med mat. Grillad fisk, grillad haj, två olika sorters friterade räkor, fisksoppa, någon sorts fiskanrättning med konsistens som pannkaka plus några fat med diverse såser och sallader. Allt avslutades med en stor frukttallrik. Jag är fortfarande mätt. Gott var det dessutom.

Vi fortsatte till Sea World. Ett stort akvarium med diverse exotiska fiskarter. Kan meddela att vi båda klappade båda hajar och rockor. Tog en del fotografier men har glömt kameran på rummet och jag orkar inte hämta den nu. Lägger upp dem imorgon.

Morgondagen går åt till besök på ambassaden samt packning.

7 november

Sista långa dagen på skatten. Imorgon är det avrapportering för ledningen. Igår lovade jag att försöka fotografera skattehuset (det vi arbetat i). Här är en bild över entrén.

Vid sidan av det gamla bygger de ett nytt jättekomplex. Osäkert när det är klart. Lite finputsning kvarstår.

Kvällens mål är Front Row. En sportbar som enligt ryktet har en gigantisk plasmaskärm. I helgen såg vi plasmaskärm som var på 103 tum. Hyftsat stor. Priset låg på drygt 250 000 000 rp. Ta bort tre nollor och multiplicera med 0,75 så får ni det svenska priset. När jag ända tjatar om deras valuta så kan jag nämna att beloppen i deras huvuboksfiler är rätt stora. Speciellt de summerade raderna.

Åter till Frontrow. Anledningen till vårt besök där var ursprungligen att titta på kvällens matcher i Champions League. Vi insåg dock precis att dessa matcherna brukar börja 20:45 svensk tid. Lägger man på 6 timmar blir det rätt sent. Tror nog att vi får problem om vi skall sitta kvar på baren till matchstart.

6 november

Ännu en dag på Direktorat Jeneral Pajak. Hade tänkt ta lite foto på byggnaden men glömde kaneran på hotellet. Nytt försök imorgon.

Igår filmade jag en liten film med mobilen (Felix mobil eftersom jag sabbade min innan jag åkte). Filmens storyline – Korsa en gata kvällstid. Alltid en lika stor utmaning. Trafiken är helt sjuk. När det är trafikstockning, och det är ofta, kör motorcyklarna på fel sida av vägen etfersom det är mer plats där. Den mötande trafiken verkar vara helt med på detta.

Vägnätet är uppbyggt kring några motorvägsliknande pulsådrar som skär genom staden. Förutom dessa finns det en mängd småvägar. Vi har åkt till kontoret ett antal gånger och vi har aldrig åkt samma väg någon gång. Taxipriserna är human och det är tur eftersom tiden till kontoret kan variera mellan 5 och 45 minuter. 20 minuter i taxi kostar ca 15 000 rp. Detta motsvarar ca 11 kronor.

3 november

Lördag. Vad göra? Eftersom det inte finns några speciella sevärdheter blev det ännu en tur till ett varuhus. Denna gång hamnade vi på ett mycket lyxigt ställe. Målgruppen var nog rika japaner eller nåt. Hur som helst kändes det som om vi inte riktigt hade hamnat rätt.

Kvällens mål var att hitta ett ställe där de visade Arsenal - Man U. När vi insåg att det fanns en Manchester United bar här (tror den är officiell) var målet givet. När vi kom dit var kön säkert 50 meter lång. Det var uppenbarligen fler än vi som ville se på fotboll. Vi gav upp.

Vi drog vidare och hittade en annan pub där de visade matchen.

Avslutar med Jakarta by night.

Väluppfostrade pojkar

Från första början har vi hälsat vänligt på all personal, tackat när vi fått mat eller dryck serverad, tagit i hand och frågat taxifixarna har läget är. D v s normalt beteende. Normalt beteende verkar vara rätt unikt annars. Japaner, ryssar m fl agerar oftast nonchalant och visar tydligt att de upplever sig som en högre stående klass.

Vårt uppträdande har medfört att många i personalen numera vet våra namn. Vi går under benämningen Mr Peter och Mr Thomas. Rätt trevligt att komma ner till den gigantiska frukostmatsalen och bli välkomnad med frasen, ”Good morning Mr Peter and Mr Thomas”.  

2 november

Idag var det dags för indoneserna att beskriva sin organisation och hur de arbetar. Landet har 220 – 240 miljoner invånare beroende på vem man frågar. Av dessa är 4 miljoner skatteregistrerade. Det finns inga personnummer eller andra typer av identifieringsnummer. Det är tydligen inte ovanligt att en person kan mer än en identitet.

De är organiserade i regioner. 31 regioner varav 7 i Jakarta. Revisionsverksamheten verkar ske lite ad hoc. Det finns inga dokumenterade policies eller riktlinjer. Det som är intressant att se är att ADB-revisorer i Indonesien går igång på samma saker som ADB-revisorer hemma. D v s diskussioner kring konverteringsproblem, analysmetoder och Gadgets.

Natalius har hela veckan lovat att ta med oss till ”The Black Market” där man kan handla riktigt billigt. Det visade det sig att han aldrig hade varit där själv utan det var en kompis som hade tipsat honom. Dessutom blev det snart tydligt, ”The Black Market” var inte speciellt billigt. Det var helt enkelt ett köpcentrum inriktat på elektronik. Visst, lite billigare än hemma men inte tillräcklig för att man skulle hjula av upphetsning. Senare på kvällen när vi besökte vårt lokala köpcentrum ”Mal Ambassador” fanns samma produkter där fast till ett något lägre pris. Dagens inköp: musik-DVDs och ett blåsrör från Borneo (med pilar utan Curare).  

Fredagkväll och vi gav oss ut på jakt efter en lokal pub. Hotellpubar i all ära med det är rätt tråkiga. Efter konsultation med Lonely Planet och Wino (taxifixare på hotellet) beslöt vi oss att åka till Bugils, en pub som funnits i 30 år. Taxin släppte av oss utanför vad som såg ut som några nedlagda ica-affärer. Han sade till oss vi var tvugna att gå igenom en gränd för att hitta puben. Lite tveksamt tog vi oss igenom gränden och där på baksidan fanns Bugils och en restaurant (Thank God It’s Friday). Puben var trevlig. Lite brittisk känsla, hyfsat billig öl (25 kr) och musik. Helt ok.

Ytterligare en förmån vi har på hotellet är att vi kan få våra kläder tvättade och strukna (2 plagg per dag). Detta var jag givetvis tvungen att prova. Man fick välja om man vill få den levererad på galge eller vikt. Jag valde vikt. Resultatet syns på bilden nedan. Finns bara ett ord. Världsklass.

  

Ursäkt

Jag har fått massiv kritik över mitt val av typsnitt

Anledningen är att de första inläggen var skrivna i word pga att jag inte hade internetaccess. Det senaste är skrivet direkt in i bloggen. Förhoppningsvis kommer kvalliteten att öka framöver

1 november

Ännu en dag har förflutit. Idag har vi presenterat hur vi arbetar (ADB-revision) samt kört en demo på Sesam. Allt funkar bra. Indonesierna verkar vara ett glatt folk. Inga större sorger. Lite svårt med tider dock. På bilden nedan syns vi ”in action”.

Några av åhörarna visade sig intresserade. Åtminstone när en kamera riktades mot dem.

Vi lyckades få den legendariske, Mr Phone, med på en bild. Han heter egentligen Imanul och vi är inte helt klara över hans roll i organisationen. Det vi vet är att han har tre telefoner och att han pratar i någon av dem hela tiden. Givetvis pratar han i en av dem när bilden togs.

Generellt sett är dock indoneserna ett trevligt folk. De verkar ärligt trevliga och intresserade. Imanul och hans polare, Natalius (Mr Entertainer) drog iväg oss till en lokal sylta idag. De serverade bl a fisk och kyckling som tillagats på ett speciellt sätt som gjorde att man kunde äta allt och då menar jag allt, inkl benen. Rätterna tillagades i någon form av tryckkokare under högt tryck och hög värme som gjorde att skelettet blev poröst. Detta kunde jag inte motstå utan högg in med god aptit vilket indonesierna sedan förklarade att det var ett tecken på ett gott uppförande. Faktum är att det smakade mycket gott. Det enda vi backade på var sallad som de blandat med vatten. Detta var nu fyra timmar sedan och jag lever fortfarande.   

Det stor samtalsämnet här nere bland befolkningen är den ökade seimiska aktiviteten. Indonesien har ett antal aktiva vulkaner. Den mest kända är Krakatau, som exploderade 1883. Explosionsljudet hördes 450 mil bort, och den efterföljande tsunamin nådde en våghöjd på 35-40 meter. Två tredjedelar av öns yta förstördes vid utbrottet. Mängden stoft i atmosfären var så stor att jordens temperatur sjönk under de närmaste 5 åren. Katastrofen krävde minst 36 000 människoliv (källa wiki). Denna vulkan har börjat mullra och den ligger inte speciellt långt från Jakarta. Dessutom har det förekommit en del jordbävningar längs Sumatras södra kust och de rör sig ner mot Java.